S:t Aunitcius orden Alvriddaren Restari bildade år 348 e.O. S:t Aunitcius orden. Orden slog sig ner i östra Haperike i Zorakin, strax norr om Skapen där man började bygga en borg i ruinerna efter ett gammalt kloster som stått tomt sedan 100 talet. Borgen kom att kallas Arpeborg. Orden bestod till att börja med av ett tjugotal riddare med väpnare. När borgen stod färdig 368 e.O. hade orden lite drygt 60 riddare. Under åren har borgen byggts till ett flertal gånger. År 379 e.O. stod stormästarens torn färdigt. Stormästarens torn är ett mäktigt torn som sträcker sig 40 meter upp i luften. Inne i tornet har stormästaren böcker med namnen och upggifter om alla riddare och soldater som tjänstgör eller har tjänstgjort i orden. Där finns även alla de skatter som orden har. Namnet till trots bor inte stormästaren där utan har det bara som sin arbetsplats. I dag består orden av ungefär 200 riddare med en eller två väpnare var samt ett drygt 50-tal riddare som är medlemmar i orden men som inte befinner sig i Arpeborg. Orden har även en manipel (50 man) bågskyttar samt en infanteri manipel. Restari har titeln ärkeprior och är tillsammans med stormästaren ledare för orden. Stormästare är Riddar Eirich som också är en riark. Eirich är den åttonde stormästaren; Aldreich (348-374) Meinaus (374-400). Larachus (400-448) Erdran (448-497) Meinaus den II (497-513) Reinech (513-551) Leram (551-586) Eirich (586-) Riddare ur S:t Aunitcius orden bär mörkröda mantlar med ordensvapnet på höger axel och eventuell gradbeteckning på vänster axel. På den vita vapenrocken finns ordensvapnet på bröstet samt på ryggen. Riddarna bär silvriga bälten, blå ringbrynjerustningar och blå tunnhjälmar med vita plymer. Deras mantel hålls samman av ett spänne i koppar. Priorerna har röd och vit plym samt ett mantelspänne i silver. Överpriorerna har en röd plym samt ett rött mantelstänne. Ärkepriorn har en svart plym och ett svart mantelspänne. Alla riddare har även en vardags uniform som består av en tunika och byxor. Tunikan är mörkröd med silver brodyr. På höger axel finns ordensvapnet, över bröstet finns eventuell gradbeteckning samt på vänster axel finns soldatens Manipelvapen. Byxorna är även de mörkröda med silverbrodyr. Till uniformen används en vit mantel med guldbrodyr och en mörkröd bård. På ryggen återfinns ordensvapnet, på höger axel manipelvapnet och på vänster en eventuell gradbeteckning. Till denna uniform bärs, när man befinner sig utomhus, en svart barett (basker liknande huvudbonad) med manipelvapnet på. Infanteristerna och bågskyttarna bär samma mörkröda mantel som riddarna men de har en läder rustning med en mörkröd tunika som påminner om vardagsuniformen men saknar silverbrodyren samt att den är gjord i ett grövre tyg. Byxorna är även de mörkröda. De bär även en svart öppen hjälm. Alla ordensbröder, både riddare, bågskyttar, infanterister, munkar och väpnare har ett halssmycke med sitt namn, grad och manipelvapen ingraverat på. Det är gjort i järn och är enbart till för att enkelt kunna identifiera ordensbröder som stupat i strid. Efter ett ha drabbats av en morgonstjärna i ansiktet kan det vara svårt att säga vem det är...var. Riddarna i Arpeborg lever under strikta förhållanden. De väcks i gryningen och visiteras gruppvis av sina priorer. Träning utgör större delen av dagarna. Veckorna är fem dagars arbete, Larsdag ledigt och Odosdag då alla skall infinna sig vid högmässan. Alla riddarna förväntas kunna Dalkiska eftersom gudstjänsterna förs på detta språk och de skall även vara välsignade i solcermonin. Två andra gudstjänster hålls på Tyresdag samt Turesdag. Vid högtidsdagar som soldansen, ångerdagen, solens återkommst, Odos födelse, Odos död och uppståndelse samt vid Odos återförening med sin fader hålls extra gudstjänster och all träning och arbete är inställt. Riddarna binder sig till en mängd regler när de svär sitt ordenslöfte. Några av de viktigaste reglerna är: * att alltid bära ordens färger i strid * att inte spela hasardspel * att ej bruka alkohol eller andra berusnings medel * att aldrig bära falsk vittnesbörd eller bruka ett ovärdigt språk * att alltid stå fast vid sitt ord * att aldrig neka en utmaning till en ärlig duell * att visa barmhärtighet mot en kombatant som sträcker vapen * att aldrig resa vapen mot en ordensbroder * att aldrig sätta eget intresse före ordens * att ej ha syndigt umgänge med det motsatta könet innan giftemål. * att aldrig avsäga sig sin tro En riddare vid S:t Aunitcius orden kan få permisson från Arpeborg för att hälsa på sin släkt men måste i så fall anmäla detta i förväg till stormästaren eller ärkepriorn som ger skriftlig beviljan på detta. Riddarna lever inte i celebat men kvinnor tillåts inte bo i borgen och något äktenskap har inte ägt rum under orderns drygt 260-åriga historia. I borgen finns två stycken riarker (församlingspräster) samt en bontisâl (biskop) det är de som håller i var sin gudstjänst samt fungerar som rådgivare till stormästaren och ärkepriorn. Bontisâlen har det avgörande ordet om stormästaren och ärkepriorn har skilda meningar i en fråga. På Arkeborg finns en riddarfalang (200 man) som består av fyra maniplar som i sin tur består av tio grupper var. Det finns även en bågskyttemanipel (50 man) och en infanterimanipel. De två sista står för borgens försvar. Orden har även ett tjugotal krigarmunkar som är verksamma i Arpeborg. Dessa är även utbildade i medicin och agerar som medicus när någon blir skadad eller sjuk. Det bor även ett 70-tal tjänare och ca 20 hantverkare i borgen. Totalt bor det ca 700 personer i borgen. Av de 200 riddarna har 40 graden prior och fyra har graden överprior. I bågskytten manipeln finns det 10 priorer samt en överprior och i infanteriet finns det också 10 priorer och en överprior. Riarkerna fungerar som priorer och bontisâlen som överprior hos munkarna. Totalt finns det alltså 62 priorer och 7 överpriorer. Gradbeteckningen för prior är en gyllene stjärna över ordensvapnet. Överprior har en gyllene måne över ordensvapnet och ärkeprior har en gyllene sol över ordensvapnet. Ordensvapnet är kluvet och har en kontrafärgad sparre och bård. Den högra halvan är svart och den vänstra är röd. Det är detta ordensvapen som ligger som grund i manipelvapnen. Första manipeln har en hjälmkrossare, andra manipeln har ett stegrande lejon, tredje manipeln har en nyckel och fjärde manipeln har en fyrklöver lagd över ordensvapnet. Bågskyttarna har en stigande örn med en pil i klorna, infanteristerna en borg och väpnarna en droppe. Ärkepriorn och stormästaren har ett dubbelkorsat spetskors och munkarna har ett påvekors som vapen. Alla dessa kännetecken är i silver. Borgens försörjning sker genom bland annat allmosor vid gudstjänsterna, skatter samt via borgens egna åkermarker som brukas av ett antal bönder som får sin del av skörden, viss ersättning och beskydd samt att de också är skattebefriade. När man blir en ordensmedlem svär man ordenslöftet: "Jag, NN, viger mig härmed till Etin's tjänst i det att jag må bli ett verktyg i hans kamp mot ondska. Jag svär ock trohet mot S:t Aunitcius orden och mot den lysande vägens kyrka. Jag ger min själ till Etin i det att jag från denna stund är ett av Odo's barn. Jag svär vid mitt svärd och min heder att följa det reglemente som är utsagat för mig i det att jag ock må åtnjuta ordens privilegier som den ordensbroder jag nu är. Jag skall aldrig falna." Löftet avslutas med soltäcknet över bröstet. Katedralen i Arpeborg är en mäktig skapelse vars kupol stäcker sig 35 meter upp i luften. Det är i tornet ovan kupolen som Arpeborgs sju klockor hänger. Dessa talar om för borgens innevånare när det är dags att gå upp, gå och lägga sig samt när det är gudstjänst. Klockorna sköts av den gamle munken Lotrah som är lite av borgens hustomte. Det är Lotrah som ser till att katedralen är städad, att det alltid finns ljus, vigvatten osv. Gudstjänst lokalen är 25 meter bred och 50 meter lång. Bänkar finns i främre delen av lokalen och rymmer de 200 riddarna. bakom bänkarna går det att "klämma" in drygt 500 personer till. På den högra sidan finnns en läktare där överpriorerna, ärkepriorn och stormästaren sitter. På den vänstra sidan finns en läktare för kören. De enorma fönstrena är blyinfattade och det färglada glaset utgör helgonbilder. Inne i katedralen finns ett stort antal statyer föreställande helgon, stormästare samt Odo. Pelare, väggar och golv är gjorda av marmor. Taket är täckt av målningar som föreställer olika tillfällen ur den gyllene boken. På högra sidan finns det tre biktstolar. I den högra väggen finns en trappa ner till katedralens begravnings hall. Golvet är härnere prytt med tunga stenplattor där riddarens fullständiga titel, namn samt ett minnesord tillsammans med hans vapensköld är uthugget. Under plattorna ligger kvarlevorna av avlidna ordensriddare. Där har de begravts i sin rustning tillsammans med sitt svärd och sin sköld. I ett torn längst uppe på kärntornets nordöstliga hörn har ärkepriorn sitt arbets rum och sovrum. Tornet kallas konstigt nog ärkepriorns torn. Inne i tornet har Restari en stor gobläng föreställande ordens stora slag mot svartfolket vid Brynhildurs skog. I en liten alkov står en statyett föreställande S:t Aunitcius och på en vägg hänger en tavla på Restaris numera avlidna hustru tillsammans med parets barn (Restari gifte sig med en människokvinna som avled i lunginflammation, detta var innan han bildade orden). I rummet står två praktfulla paradrustningar, den ena är röd och den andra svart. Båda har ärkepriorns vapen på höger axel och gradtecken på vänster. På bröstet finns ordens vapen. /Mattias Olofsgård