Anna,
Du är som en vit duva som flyger över jordens gröna ängar som ger av din kärlek till mig likt solen ger sin värme till allt levande. När jag tittar i dina ögon så är det som att titta i en djup brunn fylld med ömhet, värme och med en juvel på botten som brinner med en kärlekens glöd som inte ens stjärnorna kan överträffa. Och när jag rör vid dig, känner din värme, så vet jag att du är mycket mer än en vanlig kvinna. Du är som en docka gjord i den lenaste sammet och siden, med två vackert slipade jadestenar som ögon och ett hjärta av det renaste guld. Vad som än händer så kommer jag att vara ditt ankare. Ty en obrytbar kedja gjord av förståelse, ömhet och kärlek kommer att hålla dig vid ankaret i de hårdaste stormar. Och när det känns som mest arbetsamt så skall jag lyfta dig i mina armar och bära dig över problemen. Och när dimman ligger tät och du inte vet vart du ska vända dig, så tag min hand och jag ska leda dig ut genom dimman likt en guide. För jag älskar dig över allt annat. Och min kärlek till dig skall aldrig dö, inte ens när bergen blir till grushögar som slukas av havet, himlen faller ner över våra huvuden och solen slukas av fenrisulven, inte ens då skall jag lämna dig. Du betyder mer för mig än någonting annat.
Jag älskar dig Anna.
