Mirel Invånarantal: ca 50.000 Befolkning: människor 94%, hober 5%, övriga 1% Huvudstad: Mireena-(ca-2.500) Statsöverhuvud: Winsern IV Styrelseform: feodal monarki Exportvaror: skinn, trähantverk och öl Importvaror: metaller, salt och tyger Välstånd: fattigt Armé: flera läns armér av varierande kvalitet Religion: Lysande vägen Övrigt: Landsbyggden är mycket fattig medan städerna gärna ger glans av att vara mycket rika. Stora klassskilnader. Geografi Söder om Ransard och Palinor och norr om Mörkrets berg ligger Mirel. Likt ett "C" ligger det vid Mefamirs sjös västra halva. Vid Mefamirs sjös västra spets där Karrioch floden rinner ut i sjön ligger Meriels huvudstad Mireena. Staden har ca 2.500 invånare och är den enda staden i hela Mirel. Mirel har förutom Mireena tre köpingar; Arnoch (ca 2.000), Leram (ca 1.900) och Ranham (ca 2.000). Arnoch ligger vid Mefamirs nordligaste spets i Mirel, Leram i sydöstra Mirel vid Mörkerfloden och Ranham ligger längst i norr vid Mirels enda lilla kustslinga, granne med den Rensardiska staden Cormwak. Förutom dessa köpingar som är Rikssäten finns det ett antal länssäten, en by med en länsherre och borg. Varje län är indelat i härader och dessa har en häradsherre, även dessa har ofta en liten borg för att visa att de tillhör adeln. Länssätena har vanligtvis en befolkning på ca 500 personer. På landsbygden finns det många små, små byar med några få invånare. Mirel består till största delen av hedlanskap med få skogar. Landet är platt förutom i södern där det är mycket kuperat och fjällen går där sedan över i Mörkrets berg. Landet är grönt med mycket undervegitation. I samband med byar ligger små åkrar utspridda där man odlar för sin egen överlevnad. Mirelerna Mirelerna är ett bastant, grovhugget folk med mörkt hår och hårda drag. De är över medellängd och avlägset släkt med barbarerna i Palinor. (Använd barbarfolkens grundegenskaper från Ereb Altor boxen) I Mirel blir pojkar myndiga vid 16 års ålder och anses då vara redo att ta hand om en egen gård och familj men oftast så blir det inte så. Den nyligen myndige pojken gifter sig men stannar kvar på sin faders gård och jobbar där. Så kommer det sig att gårdarna i Mirel ofta består av fyra eller fem bostadshus, ett storhus, en stor ladugård, smedja och mycket, mycket mera. Att det kan bo upp till 40 personer på en gård är inte ovanligt. Kvinnor blir inte myndiga utan måste ha en förmyndigare eller beskyddare under hela sitt liv. När en flicka gifter sig, vanligtvis runt 16 års ålder, räknas hennes make som förmyndigare. Om hon inte gifter sig räknas hennes far som förmyndigare tills någon tar henne som sin skyddsling. Detta är dock i praktiken bara adelsmän som gör. De har ett antal jungfrur och tjänarinnor som officiellt är deras skyddslingar, men om adelsmanen sedan bryr sig för fem ören om dem är en helt annan sak. Kläder Man klär sig i kläder gjorda av ull, linne och skinn. Detta är nästan de enda materialen som man kan framställa från egna råvaror. Klädseln är praktisk, varm och slitstark hos medel och underklassen men när man kommer upp i överklassen och adeln så försvinner allt vad slitstarkt och praktiskt heter och ersätts av något mera konstnärliga kreationer. De är dock inte en bråkdel så kreativa som kläderna från Magillre. När det drar ihop sig till strid är det kraftiga läderbyxor och ringbrynje harnesk som gäller hos de stridande fotsoldaterna. Riddare brukar använda sig av heltäckande ringbrynjor och tunnhjälmar. Hjälmarna är även i strid utsmyckade så att man på hjälmen skall se vem man strider mot. Mirelerna älskar sina kängor. Det börjar dyka upp rejäla läderkängor redan i lägre medelklassen och upp till högsta adelsmännen. Kängorna tillverkas av flera lager med oxskinn. De finaste kängorna är de som tillverkas av skinnet från den vilda oxen som finns på slätterna i hela Mirel. De kraftigaste kängorna används av soldaterna i landet som ofta har rejäla vildoxekängor som både är impregnerade och förstärkta med stålhättor. Kungens stadsvakt har även rejäla sulor av trä. Språk Mireliskan är ett mycket underligt språk som inte har tagit några influenser av granländernas språk. Mireliskan har inte förändrats mycket under åren utan låter nästan identiskt nu jämfört med hur det lät för 500-år-sedan. Språket kan te sig mycket gammaldags och stundtals finns det inte ord för företelser eftesom de är yngre än språket. Detta brukar leda till att "De lärdes Akademi" i Mireena får fullt upp med att hitta på ett nytt ord som inte ska låta nytt och som inte ska vara lånat från något annat språk. Mirelerna är mycket stolta över sitt språk. Mireliskan låter lite som skottska korsat med irländska om man tittar på själva sättet att prata (orden är förstås helt anorlunda). Valuta I Mirel har man inga mynt utan man betalar med stavar. Stavarna är 3 tum långa (ca 7,5 cm) och är av antingen brons, koppar, silver eller guld. (stavarna ser ut ungerfär såhär ifrån sidan) _ _ _| |_____________________| |_ | | |_ _____________________ _| |_| |_| Växlingskurser 10 bronsstavar (bs) = 1 kopparstav (ks); 10 kopparstavar = 1 silverstav (ss); 10 silverstavar = 1 guldstav (gs). Kardien Caddo Erebos Zorakin 100 gs 360 kam 166 gd 120 rd 200 grd 100 ss 180 smk 200 cd 240 sk 200 sd 100 ks 180 kmk 240 ks 480 ör 200 kd 100 bs 90 kmk 120 ks 240 ör 100 kd Statsskick I Mirel råder en feodal monarki sedan urminnestider. Kungen har stor makt över medel och överklasserna men för bönderna och underklasserna spelar det ingen roll vem som sitter på tronen i Mireena. Kungen har laglig rätt att tillsätta och avsätta adelsmän, han har rättslig imunitet och kan stifta lagar som han vill. Det som hindrar honom från alltför drastiska förändringar är den Lysande vägens kyrka. Kyrkan är alldeles för mäktig för att kungen skulle få göra hur som helst. Kyrkan i Mirel är dock inte så stark men tackvare stöd från den övriga lysande vägen världen så har den den politiska makt som den har i landet. Militärmakt De tre riksherrarna (hertigarna) har sina egna arméer och länsherrarna (grevarna) har ett antal riddare utöver sin borgsgarnison, detsamma gäller för häradsherrarna. Riksherren eller sockenherren står för stadsvakten i den stad hans borg skyddar. Starkaste miltärmakten i landet står dock inte så förvånande kungen för. Hans militära styrka består till stora delar av utländska legosoldater och landets bästa riddare (kungen tar dem till sitt hov när han ser att de är bra). Övrigt Landet har alltid lyckats hålla sig utanför stora krig. Små krig för länge, länge sedan (ca 50 f.O.) med Ransard lärde Mirel att krig inte var en bra lösning. Landet har inte lyckats skrapa ihop en ordentlig amré någon gång eftersom inbördes stridigheter alltid har funnits i landet. Olika länsherrar och häradsherrar har haft regelrätta krig vid flera tillfällen men kungen och riksherrarna har sällan blivit indragna i dessa. Handel och kontakten med omvärlden har varit liten. Landet är nästan helt självförsörjande och det är bara adeln och överklassen som har råd med utländska varor. Främlingar ses på med skeptisim och misstänksamhet. Det finns dock exempel på utländska krigare som har jobbat som legosoldater och som har blivit accepterade av befolkningen. Det krävs dock att man ska kunna tala Mireliska utan någon som helst brytning för att det ska finnas en chans att bli accepterad. Mirelerna kanske ogillar främlingar men de älskar sitt öl. Många fina brygder kommer från landet. De är inte så stora utomlands men det säljs massor av tunnor med öl som fraktas i stora karavaner till jorpagna där de säljs vidare. En annan sak som ligger nära Mirelernas hjärtan är snickeri. Några av Erebs skickligaste snickare kommer från Mirel. Detta gäller allt från husbyggnad till finsnickeri. Historia 600-talet Barbarfolk kommer ner från Palinor och slår sig ner vid Mefamirs sjö. 450 Mirel blir ett kungarike och Rocharn den förste tar tronen i besittning. 15 e.O. Ett uppror startas av bönderna och flera häradsherrar sluter sig till deras led. 18 Ett antal länsherrar ansluter sig till upproret och under hösten ansluter sig även en av riskherrarna. 19 Ett fullskaligt inbördeskrig bryter ut. Kungen kväser upproret och vänder landets aggretioner mot Ransard. Ett litet krig bröt ut och efter 27 dagar fick Mirel anse sig slaget. 130 Åter igen börjar det bli oroligheter i landet men bara på lokal nivå. 150 Hoberna i det som senare blev östra Mirel upptäcks av människorna. Hoberna hade haft ett eget "rike" där sedan urminnes tider. 163 Hoberna får ett eget län kallat Bennon. Det tas upp som ett av Mirels län och Hoberna får samma rättigheter som människorna. 290 Den Lysande vägen gör sit intåg i Mirel. 352 Enolan II tillträder Mirels tron och många lagar som gör livet lättare och rättvisare för bönderna införs. Enolan kallades efter det för Enolan den rättvise. 358 Enolan blev mördad och landet stod utan någon kung eftersom Enolan inte hade någon son. Hertig Mardioch gifte sig med Enolans enda dotter Lewaene. 369 Mardioch kröns och blir Mirels nya kung. Det första han gör i sin nya befattning är att upplösa de lagar som Enolan genomförde. 373 Mardioch blir mördad av sin egen hustru drottning Lewaene som sedan gifte om sig med en av hennes faders bästa riddare, Sir Rowern. De två fick en son, Enolan III. Lagarna infördes igen och landet blev åter lungt. 384 Enolan III kröntes och ledde landet likt sin farfar. Enolan gottgöranren blev hans eptit. 423 Bontisalen i Mireena skickar bud till den Lysande vägen i Kardien och Zorakin "Hela Mirel är frälst" hette det. 425 Lysande vägen ledde ett korståg mot de solkulter som fanns i de västliga delarna av Mirel. Detta gjorde kung Redrich IV vred. "Inga krig om religion i mitt rike." Kungen avsäger sig sin tro i Lysande vägen. Kyrkan förlorade mycket makt när hela adeln och överklassen följde kungens exempel för att inte hamna i onåd hos kungen. ca 500 Lysande vägen är åter stabila efter sitt bakslag. 610 Nu /Mattias Olofsgård